3

Till de politiska ungdomsförbunden i Sverige: Hjälp oss att få stanna!

Till de politiska ungdomsförbunden i Sverige:
Hjälp oss att få stanna!

Vi är ungdomar från Afghanistan och ni är ungdomar från Sverige. Det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt.
Vi är precis som ni unga människor på väg in i ett vuxenliv, vi har precis som ni många drömmar om framtiden, vi vill precis som ni studera för att få en bra utbildning så att vi kan bidra positivt till det här samhället. Vi har precis som ni haft kärleksfulla föräldrar, som har blivit sura på oss när vi har busat för mycket, gjort dumma saker eller inte hjälpt till hemma. Vi har precis som ni haft gulliga syskon som man både älskar och bråkar med. Vi har precis som ni haft nära vänner som vi delat hemligheter med, skojat med, spelat fotboll med, badat med, bråkat och skrattat med. Våra föräldrar har precis som era föräldrar önskat att vi ska få en bra utbildning och ett lyckligt liv.
Det som skiljer oss åt är att vi försöker överleva, men ni lever. Många av oss har aldrig fått gå i skola istället har vår barndom varit fylld med hårt arbete i 10-12 timmar per dag. Vi försökte överleva med tungt arbete medan ni var på dagis. Vet ni hur det känns när man inte har tillräckligt med mat på bordet? Andra barn tänkte på att få en ballong men vi tänkte på hur vi skulle kunna sälja en ballong för att få pengar så att vi skulle kunna försörja familjen.
Nu har vi alla varit här i mer än ett och halvt år, vi har lärt oss det svenska språket ganska bra, vi har studerat mycket, kämpat varje dag för att anpassa oss till det svenska samhället. Vi har försökt att lära oss det som ni läser under nio år på två år. Många av oss är på väg in i gymnasiet till hösten.
Vi har flytt från våld, förtryck och förföljelse hit till Sverige. I Afghanistan vet inte föräldrar om barnen kommer hem levande och barnen väntar oroligt på att pappa ska komma hem. Alla människor funderar över vems tur det är att dö idag. Rädslan har varit vår ständiga skugga även på kvällen. Vår önskan är bara att få leva i lugn och ro, utan rädsla.
Men nu är rädslan och oro tillbaka, ovissheten om vi får stanna. Den här rädslan är ännu tyngre, för nu har vi för första gången fått känna hur det är att leva i trygghet i ett samhälle där ingen dödas för sin etnicitet eller religion.
Vi är så tacksamma för allt som vi har fått under vår tid i Sverige. Låt oss få visa vår tacksamhet genom att göra vårt bästa för det svenska samhället.
När vi kom till Sverige så var vår inre eld bara glöd, den hade brist på syre, vi hade svårt att andas. Nu har vi fått hjälp med att blåsa på glöden och att lägga ved på elden, så att den har flammat upp igen. Vi vill inte skapa problem för de som hjälpt oss, genom att bränna dem med vår eld. Istället vill vi värma de som hjälpt oss.
Vi behöver ert stöd just nu, för oss handlar det om liv eller död, så lämna inte oss ensamma. Ni kan hjälpa oss genom att stödja kravet på att vi ska få ska få amnesti.

Luleå 4 april 2017
Ali Karimi, Reza Azimi och Ali Joozjani och alla andra ensamkommande pojkar som är i samma situation som vi.
Kontaktperson: Ali Karimi alikarimijan786@gmail.com telefon 0765586503
1

igår kväll drömde jag.

Igår kväll drömde jag.
Jag drömde att det var fred på jorden. Jag drömde att det inte finns krig, eller självmord. Jag drömde att alla barnen går skol utan någon rädsla, jag drömde att alla fick gå till skolan som jag. Jag drömde att ingen är arbetslös. Jag drömde att det inte finns ensamma människor, alla är med sina familjer och glada. Jag drömde att alla har lika mycket värde. Jag drömde att ingen slog kvinnor bara för att dem är kvinna. Jag drömde att alla gränser som finns på kartan ska försvinn. Jag drömde att min mamma hjälper mig med matlagningen, och min lille bror spelar kurragömma med sina kompisar. Men han ville inte spela med mig.!!Jag drömde att det inte finns fattigdom på jorden. Jag drömde att pengar inte är allt i liv längre. I drömmen såg jag att det inte finns gatubarn.
Men det var allt en dröm. Jag önskar att det var på verklighet.
Vad kommer att hända om vi skriver i nyheterna om våra talanger eller eliterna, istället för krig, olycklighet och osäkerhet. Vad kommer att hända om våra talanger eller eliterna kan uppnå på den nivå som dem är på verkligenhet istället att vi ignorerar dem.
Jag tillhör till en generation som önskade att ha frihet när jag var ett litet barn tills nu. Jag växte upp i ett land som hade en svart himmel och inga stjärnor. Vi tillhör till en generation som alltid önskade att ha en väska för att bära sina böcker till skol. Jag tillhör till ett samhälle i vilket flickorna önskade alltid att ha en docka med sig att leka med. Jag tillhör en generation som undrar om vad är meningen med frihet.!!
Jag är inte säker, men jag vet inte varför jag känner att i dag Afghanistan har blivit som ett pussel som ingen kan lösa. Finns det goda viljan att uppnå fred? Vi är trötta av inbördeskriget som sker hela tiden i Afghanistan.
Jag säker på att det kommer en dag att ingen tycker synd om andre. Det kommer en dag att ingen straffa någon annan bara för sin region. Det kommer en dag att ingen bli förolämpa för sint nationalitet. Det kommer en dag att inga bli skäms över sitt land.
Ali Karimi heter jag. Jag är en dem ensamkommande barn som har kommit till Sverige i 16 november 2015.

0

krönika

Ali Karimi
2017-03-07
Mobil eller Vatten.
”Det finns ca 3,3 miljarder mobiler i världen. Det betyder att ungefär varannan person har en telefon.(https://spa.merinfo.se).” Av världens sju miljarder människor har sex miljarder tillgång till mobiltelefon.”( https://unicef.se).
Med tanke på att vi bor ca 6,68 miljarder människor på jorden, och det är så många som har tillgång till mobiltelefon. Men vet ni om hur många i hela världen som har tillgång till rent vatten och mat? Vet ni att 800 barn dör varje dag på grund av smutsigt vatten. 93 % av Sverige har tillgång till mobiltelefon. Jag tycker att det är kanonbra att man ha tillgång till mobiltelefon. Men har vi tänkt efter varifrån materialet i vår mobil kommer? Nej, det tror jag inte. Vi som bor i rika länder och har det så bekvämt, vi tänker inte ens fem minuter på de små barnen som jobbar i gruvorna i Afrika. Vårt mästerverk är att köpa ny mobil varje år. jag har sett ganska många ungdomar som inte har pengar för att köpa vinterkläder eller annat livsnödvändigt, men de har den bäste mobilen i händerna. Jag känner till många pojkar som lånar pengar av andra för att köpa en ny mobil trots att deras mobil fungerar bättre än min och många andras.
För det första tycker jag att vårt samhälle går åt fel riktning med mobilanvändningen. Det vet vi alla att vi kan köpa COOCA COOLA nästan i hela världen, den som har brist på rent vatten den behöver inte COOCA COOLA som tyvärr finns i hela världen. Och det är helt orättvist att fortfarande saknar 663 miljoner människor tillgång till vatten, medan de rika länderna har mer än 90 % tillgång till vatten och samma med nätverk och mobiltelefonen.
Jag vet att många tycker att jag inte är klok. De tycker att kunskapen har utvecklats och de måsta ha det bästa som finns på marknaden. Eller kanske något tycker att det är deras pengar och de kan göra vad de vill med pengarna.
Jag kan hålla med en del av motargumenten. Men jag måste säga till er att ni är helt sjuka i huvudet. Hade de afrikanska barnen inte grävt, hade du inga pengar och ingen djävla MOBIL. Jag avslutar med att be er, snälla ungdomar, att vara noga med era mobiltelefoner och tänka på vartenda glas vatten som ni dricker.